1968
1968 är ett av 1900-talets mest mytomspunna årtal. Protesterna mot Vietnamkriget i både USA och Västeuropa skapade en vänstervåg som präglade både politiken och kulturen.Unge Eric Letang är färdigutbildad jurist och brinnande aktiv i politiken. Som ung notarie på den beryktade advokatfirman Henning Sjöstrand tvingas han gång på gång ta ställning till hur juridiken kan användas till både gott och ont. Hans första stora mål för honom ut i Europa den heta sommar när de röda fanorna dominerar gatorna i Paris och när socialism med mänskligt ansikte går under i Prag.Och den vänsterradikala vågen kommer att än mer splittra familjen Lauritzen mellan de yngre som anser att det är rätt att göra uppror och de äldre som vidhåller att äganderätten står över allt annat.

1968 Details

Title1968
Author
LanguageSwedish
ReleaseAug 23rd, 2017
PublisherPiratförlaget
Rating
GenreFiction, Historical, Historical Fiction, European Literature, Swedish Literature, Roman, Literature

1968 Review

  • Stine Kristin
    January 1, 1970
    Grunnen til at jeg har holdt ut med denne serien helt til nummer sju, er fordi historien hele tiden har fenget meg. Jeg har synes historiene som ble fortalt var spennende å lese om og har derfor kjøpt og lest alle bøkene i serien.De tre første bøkene syntes jeg var veldig gode, spesielt Brobyggerne og Dandy likte jeg veldig godt. De siste par-tre bøkene var tapt seg veldig sammenliknet med de første. Bøkene virker hastig skrevet og uten noe virkelig engasjement fra forfatteren. Likevel føler jeg Grunnen til at jeg har holdt ut med denne serien helt til nummer sju, er fordi historien hele tiden har fenget meg. Jeg har synes historiene som ble fortalt var spennende å lese om og har derfor kjøpt og lest alle bøkene i serien.De tre første bøkene syntes jeg var veldig gode, spesielt Brobyggerne og Dandy likte jeg veldig godt. De siste par-tre bøkene var tapt seg veldig sammenliknet med de første. Bøkene virker hastig skrevet og uten noe virkelig engasjement fra forfatteren. Likevel føler jeg at jeg blitt altfor investert i denne serien til å slutte å lese den. Jeg kommer nok til å lese de siste bøkene også (med mindre det trekker ut til å bli altfor mange).Så til denne boka. Det første jeg legger merke til er hvilken eksepsjonelt lite likandes fyr Eric virker å være. Det er riktignok ikke Erics feil, det er familien hans; for hele Lauritzenfamilien har utviklet seg til å bli forferdelig snobbete, kjepphøye og hovne folk med nesa konstant i sky. Familien Lauritzen er de eneste i hele romanen som vet hvordan man skal te seg, hvilke sko man skal ha til aftens, alle snakker fire forskjellige språk, vet hvilken vin som passer best til maten, oppfører seg punktlige og korrekt, er uhyre intelligente og motbydelig perfekte. Guillous favorittord må forøvrig være «perfekt» for det brukes til å beskrive hovedkarakteren og hans familie og venner på nesten annenhver side. De merkelige etikettereglene og kutymene de omgir seg med virker nesten parodisk.«Slike samtaleemner passet til østers. For på en eller annen måte hørte ikke østers og politikk sammen. Vanskelig å si hvorfor, men slik var det.Til fisken snakket de derimot om det nye politiske teatret.»Jeg er ikke sikker på om Guillou prøver å latterliggjøre slike etikker og sedvaner, eller om han faktisk mener det; at dette er helt riktig å gjøre. Hadde det ikke vært for at slike ting som i sitatet ovenfor er gjengangere i hele serien, ville jeg trodd Guillou ønsker å gjøre narr, men jeg tror dessverre han mener dette i fullt alvor.Problemet jeg har med karakterene er at de aldri gjør noe som gjør dem fortjent til noe. De er født med sølvskje i munnen alle sammen og lykke og hell bare dumper ned på dem som manna fra himmelen uten at de egentlig har gjort noe som helst annet enn å være på rett sted til rett tid eller kjenne de rette personene.De gjør ikke annet enn å være perfekte og korrekte helt fra unnfangelsen av, de må aldri virkelig jobbe for noe eller gjøre seg fortjent til noe. Alt bare havner i fanget på dem fordi de er så korrekte og perfekte og intelligente, og Guillou gir oss setninger som: [Eric skriver brev på fransk for advokatfirmaet han jobber for] «Det ferdige dokumentet så uklanderlig korrekt ut da han sammenliknet med kopiene han hadde fått av Nalle.»Hver gang en av karakterene møter en hindring virker det nesten som om det bare er et skalkeskjul for at de kan briljere med sin perfekte korrekthet og intelligens når de, ved å kjenne de rette menneskene og ta et par telefoner, overkommer hindret litt seinere.Mens vi snakker om skalkeskjul; selv om Guillou prøver å presentere sterke kvinneskikkelser, som Johanne og Gertrude, faller disse lett gjennom ved å vise seg å ikke være annet enn sexy lamper som egentlig ikke har noen viktig innvirkning på storyen annet enn at de er tilstede i historien. Dette støttes ved at Eric ser enhver kvinne han møter som potensiell sexpartner, eller objektifiserer henne på andre måter. Det er språkbruk og holdninger i boka som styrker meg i troen på at kvinnene vi møter i boka er til stede kun for å være noe de mannlige karakterene kan fantasere om.Historien i romanen fenget meg ikke spesielt. Kun rettsaken Curtholmen vs Curtholmen var spennende, men ble dessverre litt ødelagt da Eric objektifiserer fru Curtholmen og beskriver henne kun som potensiell sexpartner. Disse holdningene er gjennomgående i boka.Det som ødelegger aller mest er som sagt karakterene som på død og liv ikke kan ha en eneste karakterbrist. Alt de gjør er «oppsiktsvekkende», korrekt og perfekt:[Johanne har skrevet om Steinbeck og kalt «Vredens Druer» for «proletarroman»] «Det var som om ordet «proletarroman» bare måtte stemples på bøker av visse svenske forfattere, siden Sverige ble påstått å være unik for sin proletarlitteratur. Derfor kvapp man litt når man så ordet brukt om en amerikansk forfatter. Men det var naturligvis helt riktig, faktisk en aha-opplevelse.»Jeg har dessuten hele tiden på følelsen av at Guillou snakker ned til meg som leser. Nesten som om han har et slags nedlatende tonelag til leserne. Med formuleringer som, «X gjorde dette og dette, for det var selvfølgelig det logiske og rette å gjøre», «X hjalp Y med bagasjen, det var det jo ingen som gjorde lenger nå for tiden» eller «X valgte selvsagt grå dress til dette møtet selv om alle andre brukte svart dress. Svart dress var jo selvsagt kun til aftens eller begravelser, og X aktet ikke å gå omkring som en fjott i svart dress midt på lyse dagen.» Ærlig talt.Det er også noen trykkfeil og litt merkelige setninger i boka («*Han gikk til fots hjem.» ?? «Han gikk hjem til fots.» ?), noe som tyder på at denne boka også er litt for hastig oversatt og kanskje skulle hatt en kjapp språkvask før den gikk i trykken.
    more
  • Tanja Berg
    January 1, 1970
    Ännu en bok i Jan Guillous romansvit "det stora århundradet". Erik, en av barnbarnen, är huvudpersonen. Han är nytutbildad jurist och socialist. Han demonstrerar mot Vietnam kriget. På sitt första jobb så blir hans första uppdrag att följa en rättssak om neurosedyn i Tyskland, eftersom kunskaper härifrån kunde hjälpa den uppkommande rättstvisten i Sverige, de skadade barnen mot läkemedelsföretaget Astra. Saken i Sverige gäller huruvida Astra uppträdde försumligt eller inte. Det borde kanske ha v Ännu en bok i Jan Guillous romansvit "det stora århundradet". Erik, en av barnbarnen, är huvudpersonen. Han är nytutbildad jurist och socialist. Han demonstrerar mot Vietnam kriget. På sitt första jobb så blir hans första uppdrag att följa en rättssak om neurosedyn i Tyskland, eftersom kunskaper härifrån kunde hjälpa den uppkommande rättstvisten i Sverige, de skadade barnen mot läkemedelsföretaget Astra. Saken i Sverige gäller huruvida Astra uppträdde försumligt eller inte. Det borde kanske ha varit tråkigt, men det var inte det. Rättssaken om neurosedyn/talidomid var rafflande intressant. De svaga mot de starka. Erik är i sig själv en trevlig bekantskap. Det börjar vara svårt att hålla koll på alla personer i klanen, men jag hänger mig inte upp i det. Det blir en lång väntan på nästa bok i serien.
    more
  • Kjetil
    January 1, 1970
    Dette var triste greier. Poetisk og livlig som et møtereferat. Konflikten og fremdriften forsvant omtrent halvveis. Siste halvdel virket mest av alt som et resultat av at forskuddet fra forlaget allerede var tatt imot og brukt opp. Sex, beruselse og familiedrama skildres med en handlelistes lidenskap
    more
  • Annette Juhlin
    January 1, 1970
    Varför har jag inte börjat läsa Jan Guillous stora romansvit om Det stora århundradet tidigare? Den frågan ställer jag mig efter att ha läst hans senaste bok i den blivande dekalogin, boken med ett årtal som titel – 1968.Jan Guillous ambition med sin romansvit är, som jag har förstått det, att ta ett grepp om hela nittonhundratalet och skildra de viktiga händelser och värderingar som präglade sin tid, genom en släktsaga i tre generationer vilken delvis är fiktiv, delvis självbiografisk.1968 präg Varför har jag inte börjat läsa Jan Guillous stora romansvit om Det stora århundradet tidigare? Den frågan ställer jag mig efter att ha läst hans senaste bok i den blivande dekalogin, boken med ett årtal som titel – 1968.Jan Guillous ambition med sin romansvit är, som jag har förstått det, att ta ett grepp om hela nittonhundratalet och skildra de viktiga händelser och värderingar som präglade sin tid, genom en släktsaga i tre generationer vilken delvis är fiktiv, delvis självbiografisk.1968 präglades av en vänsterradikal våg med inte minst protester mot Vietnamkriget. Guillou har valt att lyfta fram den delen av politiken i sin senaste bok, och för mig var det inte helt enkelt att förstå vad de olika falangerna på vänstersidan stod för i förhållande till varandra, vad som skilde dem åt och vad som förenade dem. Det är väl egentligen inte nödvändigt heller, att hänga med i alla politiska turer, men jag ville läsa 1968 inte bara som en skönlitterär roman utan även som en historisk återgivning av en intressant tid.Eric Letang, Guillous alter ego, den jurist han hade kunnat bli om han inte istället valt att bli journalist och författare, får arbete på en välkänd advokatbyrå i Stockholm. Ett av hans första uppdrag blir att bevaka åtalet i Västtyskland mot det läkemedelsföretag som tillverkade och sålde medicin innehållande det giftiga ämnet Neurosedyn. Gravida kvinnor blev ordinerade ett läkemedel mot illamående, vilket innehöll det giftiga preparatet neurosedyn. Många foster skadades allvarligt och barnen föddes bland annat utan armar och ben, många dog. Man beräknar att 10 000 blev skadade av läkemedlet, 150 i Sverige. Neurosedynskandalen är en av de största medicinska skandalerna i vår tid. Denna del av vår historia får vi ta del av genom Eric Letangs arbete som jurist vid det advokatkontor som i Sverige drev en rättsprocess mot läkemedelsföretaget Astra.Neurosedynrättegången blir en ögonöppnare för romanens huvudperson, och visar att rättvisan inte automatiskt segrar i förhållande till starka ekonomiska krafter i samhället, man måste kämpa för det som är moraliskt rätt.Guillou har beskrivit år 1968 som en romantisk tid då världen var indelad i gott och ont, vilket också är den uppfattning Eric Letang och hans vänner tycks ha. När man läser om en viss tid i efterhand med facit i hand, som jag nu gjort, är det mycket enklare att se att så inte var fallet. Guillou skildrar tiden så som den uppfattades då det begav sig. Det gör att berättelsen känns äkta och trovärdig.Jag är imponerad av hantverket. Att utifrån en sådan enormt stor mängd litteratur och andra källor, sålla ut det mest intressanta för att beskriva tiden, helst ur ett nytt perspektiv som inte redan är uttömt, och strukturera och sedan presentera det på ett läsvänligt sätt i en skönlitterär form. Självklart lyckas han med det, med drygt femtio års erfarenhet som juristutbildad författare och journalist.Romanen innehåller en hel del instick om sociala koder och om kulturella egenheter, en hel del underfundig humor som liknar anekdoter. Det lättar upp och är en faktiskt ganska trivsam läsning som gör att jag många gånger småler för mig själv. Det enda jag kan invända emot är att det ibland blir litet onödigt ordrikt. Kanske kunde texten ha kortats ned något.Sammantaget är 1968 en bok jag kan rekommendera. Den skildrar en omvälvande tid som engagerade bland annat författaren till boken, men som sannolikt också lämnade många oberörda, så som det väl ofta är med politiska revolter. Det är spännande läsning, särskilt som berättelsen om Eric Letang och övriga i familjen Lauritzen är tidstrogen. Jag hoppade rakt in i sjunde delen i romansviten om 1900-talet, och det gick utmärkt. Boken kan absolut läsas fristående, men den väcker mersmak. Jag ser nu fram emot att läsa serien från början.Ni vet väl förresten att Jan Guillou kommer till Sigtuna Litteraturfestival den 5 maj? Mer om det kan ni läsa här.
    more
  • Karine
    January 1, 1970
    Yes! En stor roman i kjent Guillou-stil. Savner noe av tematikken og karakterene fra de første bøkene, men så er det gått nesten 70 år fra første bok, og tematikken er dermed tilsvarende forandret. Og Guillou viser at han mestrer det også. Gleder meg allerede til neste bok :)
    more
  • Els
    January 1, 1970
    Het zevende deel in de serie De Grote Eeuw. 1968 is een roerig jaar in Europa. De jeugd is idealistisch, ook Eric Letang, de kleinzoon van Lauritz Lauritzen. In het zesde deel "Echte Amerikaanse Jeans" speelde Eric ook de hoofdrol. Nu is hij net afgestudeerd in de rechten en gaat werken bij een advocatenkantoor. Hij wordt naar Duitsland gestuurd om het proces rondom de fabrikant van Softenon te volgen. In Duitsland wordt hij verliefd op Gertrude. Ze krijgen geen relatie omdat Gertrude niet naar Het zevende deel in de serie De Grote Eeuw. 1968 is een roerig jaar in Europa. De jeugd is idealistisch, ook Eric Letang, de kleinzoon van Lauritz Lauritzen. In het zesde deel "Echte Amerikaanse Jeans" speelde Eric ook de hoofdrol. Nu is hij net afgestudeerd in de rechten en gaat werken bij een advocatenkantoor. Hij wordt naar Duitsland gestuurd om het proces rondom de fabrikant van Softenon te volgen. In Duitsland wordt hij verliefd op Gertrude. Ze krijgen geen relatie omdat Gertrude niet naar Zweden wil verhuizen en Eric niet naar Duitsland. Hun diploma's zijn daar niet geldig. Later blijkt dat Gertrude zwanger is van Eric. In Zweden participeert Erik deels in een commune en is lid van de NBF, waarvan hij trots het embleem draagt. De processen en de discussies tussen Trotskisten, Marxist-Leninisten, Maoïsten en andere idealisten worden uitgebreid, naar mijn zin tè uitgebreid besproken. Discussies over het verschil tussen de Duitse en Zweedse rechtspraak hebben mijn interesse ook niet zo. Eric noemt zich socialist, maar reist graag eerste klas, draagt dure schoenen, brengt zijn was naar de wasserette en eet en drinkt zoals hij het van zijn opa heeft geleerd: dure wijnen en kwaliteitsvoedsel. De schrijver heeft heel goed de sfeer van die jaren weten neer te zetten. Als destijds 10-jarige heb ik er zelf heel wat van mee gekregen: de Vietnam demonstraties, de hippies, de communes en de softenon baby's. Soms te gedetailleerd, maar verder prachtig verteld. Het volgende deel ligt denk ik alweer in de pen. Het boek eindigt namelijk met de zin: "Hij sloot af door de hartelijke groeten te doen aan haar teruggevonden journalistenvriendin Ulrike Meinhof". Ik verheug me er al op.
    more
  • Jonas Toftefors
    January 1, 1970
    Den sjunde boken i det stora århundradet. Det är en ojämn bokserie med både riktigt bra böcker och böcker som inte är fullt så bra. 1968 utspelar sig som titeln antyder under 1968 och speglar den vänstervärld som var stor då. Detta är ju Jan's egna bakficka så han navigerar fritt och ledigt i berättelsformat. Handlingen spinner till stora delar runtNeurosedynskandalen och tangerar även händelser som pragvåren och företeelser som kollektiv och en vänster i ett otal fraktioner som lever parallellt Den sjunde boken i det stora århundradet. Det är en ojämn bokserie med både riktigt bra böcker och böcker som inte är fullt så bra. 1968 utspelar sig som titeln antyder under 1968 och speglar den vänstervärld som var stor då. Detta är ju Jan's egna bakficka så han navigerar fritt och ledigt i berättelsformat. Handlingen spinner till stora delar runtNeurosedynskandalen och tangerar även händelser som pragvåren och företeelser som kollektiv och en vänster i ett otal fraktioner som lever parallellt med en ganska välmående borgerlighet.
    more
  • Martyn F
    January 1, 1970
    There are only 2 main characters in this novel: Communism and jurisdiction. The characters do not really matter. Sadly enough the whole family seems to have been reduced to just one person, whose lift is not really interesting.This series started so well but has now gone down a path from which it will be hard to recover. Regrettably.
    more
  • Fredrik
    January 1, 1970
    Lättläst i typisk Guillou-stil där händelser staplas på varandra i raskt takt. Denna bok som är den sjunde delen är nog den mest politiska hittills och berör många av de frågor som vänsterrörelsen i slutet av 60-talet bedrev. Intressant på många sätt. Det märks att detta är gamla hjärtefrågor för Guillou och jag gissar på att en del bygger på självupplevda händelser när det begav sig.
    more
  • bokmal
    January 1, 1970
    Ytterligare en del i Guilllous romansvit, och man får fortsatt följa Erik Letang, nu under det politiskt händelserika året 1968. Intressant tid och bra berättat, men ibland snöar det lite väl mycket in i ändlösa politiska diskussioner. Saknar även lite mer detaljer från de andra släktmedlemmarna. Betyg 3,5
    more
  • Anton
    January 1, 1970
    1968 fortsatte trenden med att vara mer småskalig men lyckligtvis är det fortsatt myclet trevlig läsning. Jag gillade främst delarna om släkten Lauritzen men även Eriks juridiska och vänsterextrema upptåg var mestadels intressanta. Ser fram emot nästa del!
    more
  • Henni
    January 1, 1970
    keeeedelig - eller det er første tredjedel i hvert fald, så gav jeg op. Måske kommer jeg til at læse den den dag, jeg tager fat på hele serien i streg, men indtil videre er den lagt væk.
  • Jonas
    January 1, 1970
    Mycket underhållande men jag upplevde den som ngt mindre ambitiös än de tidigare delarna i sviten. Det var mer av relationsdrama än historielektion.
  • Mette
    January 1, 1970
    Den udpenslede beskrivelse af det yderste venstres fraktioners politiske forskelle er for kedeligt.
  • Ina Berndtsson
    January 1, 1970
    Lättläst och man behöver aldrig oroa sig för att hjälten fuxar allt som alltid.
  • Christian Cederberg
    January 1, 1970
    Så er vi tilbage på sporet. Efter den forrige bog i serien (Ægte amerikanske cowboybukser) fortrinvis handlede om Eric Letang, og kun i ringe grad om familien Lauritzen, får vi forklaringen på familienfejden. Vi kommer til familiefødselsdag og der er generelt meget mere interaktion imellem familiemedlemmerne. Eric Letang er nu blevet venstreorienteret advokat, men får ansættelse hos en berygtet skandaleadvokat for de kendte, der heldigvis viser sig at være bedre end sit rygte.Vi kommer omkring d Så er vi tilbage på sporet. Efter den forrige bog i serien (Ægte amerikanske cowboybukser) fortrinvis handlede om Eric Letang, og kun i ringe grad om familien Lauritzen, får vi forklaringen på familienfejden. Vi kommer til familiefødselsdag og der er generelt meget mere interaktion imellem familiemedlemmerne. Eric Letang er nu blevet venstreorienteret advokat, men får ansættelse hos en berygtet skandaleadvokat for de kendte, der heldigvis viser sig at være bedre end sit rygte.Vi kommer omkring den tragiske Thalidomid-sag, foråret i Prag og meget mere.Kan klart anbefales.
    more
  • Peter Thorell
    January 1, 1970
    Den 7. bog i serien har atter Eric Letang som hovedperson, og det bærer præg af, hvad der fyldte i Jan Guillous liv på det tidspunkt. Gode beskrivelser af venstrefløjen og de politiske fraktioner, og de normændringer der forekom. Interessante beretninger om retssager, som dog fylder lidt rigeligt.
    more
  • Gunilla Larsson
    January 1, 1970
    Lite "pratig" med allt politiksnack. Men det är som vanligt lätt att hänga med eftersom man själv nu är med i tiden. Ska bli spännande att läsa nästa del då den här slutar med att mamman till huvudpersonens son, som är tysk jurist och bor i Berlin, är väninna med Ulrike Meinhof.
    more
Write a review